du pulvriserar mig till flagor

jag vet inte längre var min kropp slutar

eller var den börjar

känner hur jag förångas och blir till ett varmt moln

ser den mörka ögonfransen som lossnat från sitt fäste

den som gjort sitt bästa länge nog

och med ostadiga fingrar lyfter jag bort den

från din rodnande kind

under glansen i ditt öga

jag tar ett djupt andetag

och viskar:

"önska dig... och blås..."