du är inte skyldig dylan det
här är mitt sista brev till
dig jag sitter på konserthuset
i västerås och jag vill att
du ska veta att jag gråter
igen så att du kan bli förbannad
dessutom gråter jag över en annan
man
dumdristigt av mig när du har
din nattduksbordspistol som du
håller av så jävla vackert

borde nog ringt borde nog mailat talat
om hur det är att supa sig full om
helgerna i sundbyberg borde
åtminstone slickat frimärken
för det var ju du som lärde
mig hur man slickar någons
tårar när de är ledsna det var
du som lärde mig hur man slickar
någons fitta utan att
kladda med läppglanset

men jag har varit för sjuk för
din röst för sjuk för din adress
och jag var alltid för sjuk för
dina påhitt