Ett brustet ackord

Min dikt är det drivande ljuset,
en flyktig hypnos,
för ljuset som givits skall falna
och dikten förgås.

Min själ är den döende tonen,
ett brustet ackord.
Och sömnlös i natten jag skriver
och tigger om nåd.

Fri vers av Erik L
Läst 381 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2007-08-27 00:10

Skriv ut
Spara som PDF

Bibbi Så vemodsfullt men ändå skönt. Applåd! 2008-07-01

-Ulla Tilemo- Jag ryser av vemodigt välbehag. Denna korta dikt är så underbart vacker. Applåd och bokmärkt 2007-09-09

tjort Mycket vacker dikt, särskilt andra strofen. 2007-09-03

devilsangel Min själ är den döende tonen, ett brustet ackord. Poesi på hög nivå! 2007-08-31

swimsus@gmail.com Mycket vacker dikt med en underbar titel! Hela känslan är så fint ..komponerad, och man kan verkligen ana i sitt sinne hur du känt dig. Mycket bra! 2007-08-29

Catrin En härlig klang i detta brustna ackord... du skriver poesi, tack för läsningen. 2007-08-27

Daniel_78 gillar orden, drivande ljuset, hypnos och döende tonen den är lite anorlunda 2007-08-27

Patrick K Fötrollande rader, mycket snitsigt och bra skrivet! 2007-08-27

Maria Zena Viklund och nåd är du given, så makalöst skriven! applåd applåd! 2007-08-27

Carlita natten är en bra tid att läka sin själ, det behöver inte vara negativt att ligga sömnlös jag tycker du fångar en slags känsla här, båda styckena känns som två dikter i sig själva, fina 2007-08-27