\"Överste!\" sade den unge korpralen till den tjocke mannen som stod med ryggen åt honom och Kapten Stralsund. \"Här är kaptenen som tog sig fram över slagfältet!\" den fete mannen vände sig om i det trånga gemaket medan han torkade sin panna, och i hans krylliga och tunna hår dvaldes bark och barr, samt hjässan var smutsig. Då såg han. Detta var inte vilken \"överste\" som helst. Det var hans gamla nemesis sedan de franska kampanjerna. Kressler \"Slaktaren\". Överste! Ha! En förbrytare i officerskläder. Och i Järnlegionen. Vad för vansinnesman hade satt honom här?
\"Så, kapten Stralsund? Vad förde er hit?\" sade den gamle fete som inte tycktes känna igen honom.
\"Vi tänkte att ni kanske behövde hjälp!\"
\"Hjälp? Järnlegionen!?\" Mannen log och Stralsund trodde att han skulle skratta åt honom. \"Hjälp? Vi behöver allt manskap vi kan få tag i!\" sade han och tog Stralsunds hand. \"Här! Drick med mig!\" han räckte fram ett glas och Stralsund tog emot det. \"Whiskey! Skål för dej och dina tappra män!\" Stralsund svepte glaset direkt och tog sin order och gick ut igen. Kressler bara log och tog en sup till. \"Det river gott!\" tänkte han i mörkret där han satt för sig själv.