genom det vävda tyget silar kvällshimlen
sina varmaste strålar
de perforerar genom närvaro
men når aldrig in

värmen utanför
hindras av svalnande glas

och reflekteras i motsatt riktning

där innanför
rasar temperaturen stadigt
landar tungt - producerar döende liv
som blåmärksvis
och sårigt

monterar ner den sista unsen
självkänsla

trots allt det vackra
som speglas mot fönstret
hindras kärleken
som alltid
oerhört effektivt

varje gång han slår