Vad har jag för otur som hamnar just här? Ingen finns det att skriva om och jag kommer inte åka buss mer innan texten skall vara klar. Nåja, man får väl göra det bästa av situationen. Jag sätter på min minneskamera och filmar här. Kanske fångar jag någon intressant person på bild.

*

Senare:
Då skall vi se vad jag har filmat. Tyst i salongen. Nu börjar det.

Se det är ju som jag sade! Det är som om någon kopierat en och samma person och strött ut bilderna framför min kameralins. De är alla likadana och lika vanliga.
Om jag ändå berättat. Om jag ändå sagt till dem:
”Det är som om ni har samma mor och far. Er mor var brunett och er far f.d. lintott och ni har blivit något mitt emellan. Ni pratar likadant och ni rör er likadant och ni klär er likadant. Ni pratar efter ett förutbestämt manus. Det där manuset är en pjäs med titeln ”Kod för coola”. Den pjäsen har spelats länge nu. Folk har börjat komma tillbaka för att se den igen. Inte vet jag om de tycker om den men de ser den. Om och om igen. Alltid på samma plats och vid samma tid. Ingen av skådespelarna säger någonsin fel replik eller improviserar. Om någon gör det så blir den avskedad från teatern och någon annan får ta hans eller hennes roll.”

Vi stänger av ljudet en stund och studerar rörelserna noggrannare. Ser de inte väldigt programmerade ut? Se där! Han sträcker ut sin arm precis i rätt tid. Och se! Vilken rytm hon rör sig i! Vänster, vänster, höger, paus, höger, vänster. Och så om igen. Nick, nick på huvudet. Det är som en maskin. Ja, jag förstår att ni tittar så fascinerade på min film. Herrn där borta studerar den visst med förstoringsglas. Damer och herrar! Det är en mänsklig robot ni beskådar. Den är mycket finurligt programmerad. Om någon börjar röra sig fel, blir det som kommer ut ur maskinen buckligt och fult. Det slängs i papperskorgen och är omöjligt att använda igen.

Jag trycker på den gröna knappen. Ljudet går igång. Vi studerar den där specifika maskindelen längst till vänster. Något har visst börjat gå fel. Jag tror att hon skulle behöva oljas. Hon verkar fungera dåligt. Hon går långsammare och långsammare. Om detta vore musik och inte en maskin, så skulle jag säga att någon satt ett fermat ovanför henne. Den där ¾-takten hon höll innan, och som hela maskinen går i, går nu bara hälften så snabbt. Lutning, 2, 3, 1, 2, 3, lutning, 2, 3, 1, 2, 3. Den glada hastighetsmätaren som innan stod på fyran har sjunkit ner till två och är inte glad längre.
Fortfarande går maskinen. Men hur länge dröjer det innan en annan maskindel saktar p g a henne? Och en till... Om inte maskinen spottar ut den trasiga maskindelen innan dess...

Ja, tyvärr är filmen slut här. Jag gick av bussen. Förlåt herrn i hatt, men jag har inte en del två. Är Ni professor? Nä, tyvärr. Er titel framställer ingen del två. Men Ni kanske vet slutet på denna film själv. Minns inte Ni när Er keps fastnade i maskinen och vad som hände därefter?