Jag var fjorton när jag först kom hem
till rätta i mitt kulturella moderland,
Italien, där jag aldrig varmare blev hälsad välkommen
av Rom, Toscana, släktstaden Verona och Venedig,
som totalt och genast accepterade mig som en egen son
och inte bara som en utkastad förlorad flykting
men av samma kött och blod som dem,
och hur har jag ej älskat denna återfunna moder!
Med sin skönhet, härlighet och generositet,
sin charm, sin godhets känslighet och storhet
kunde jag ej någonstans mer känna mig som hemma;
så jag blev en god och trogen son
som alltmer ofta återvände för vart år,
då det finns inget som går djupare i rötterna
än moderskapet, när det är så ideellt och spirituellt.