Jag drömde alltid om den glömda civilisationen,
som begravdes levande med all sin härlighet,
sin explosiva dynamik, sin rena idealism,
sin plötsligt uppenbarade perfekta realism och skönhet,
som exploderade i konst, arkitektur, litteratur
och vetenskap, som föddes med logiken och kritiken,
konsten att ifrågasätta allt och aldrig upphöra med undersökning,
aldrig ge sig i nyfikenhetens krav på tillfredsställelse,
sundhetens avståndstagande från självgodhet och hybris,
vilket gav oss nog den enda civilisation baserad på filosofi.
Jag gav ej någonsin upp mina rötter i antikens Grekland
men var alltid trogen dess spirituella djup
för att en dag få komma hem tillbaka och uppleva
att det ännu levde kvar och mera inspirerande än någonsin.
Och det finns alltid kvar, mitt favoritland i Europa,
med sin oförgängliga spiritualitet och gnista av genialitet,
som alltid revitaliserar och skall påminna Europa om
att Europa uppstod där i Grekland, liksom hela skapelsen,
ifrån en myt. För mig är detta det essentiella
med mitt Grekland, denna kreativitetsmentalitet
som alltid skall vibrera där i luften i seren vitalitet,
som jag skall dela och förbli en del av alltid
för att bära facklan vidare varthän jag än må resa
bort på evighetens irrfärd oberoende av tid och rum.