Längs livets hållplatser utmeljas en själs existens

kämpande över ytan mellan missär och välstånd

dörrar sätts vid fel ställe samband med tiden

då någon håller igen ens förmåga att leva

Alltid få hävda sin rätt av det man vet


Andas med kuvös allt sedan akademins slut

ärrad av kampen bli lyssnad och inte hörd

respekten för sin värde till världen utesluts

tacksamhet i det tysta för att familjen finns

förståelse för sin talang finner inte dem


Manteln han tar ändå och gå sin egen väg

med små medel och inget kapital ens materielt

ensam han går mot dessa okända stigar bär

lämnar kvar det förflutna bakom sig står upp


Möta främlingar längs vandringen uppskattas

ser honom komma med en gåva i sin hand ger

måltid för intellektets förkovring berikar stunden

så goda relationer längst promenaden han gör


Kommer nog fram snart till sitt rike vila i ro

vart efter han lämnar den bittra värld som finns

allt för sin egen försörjning av sin förmåga kan


Ända sedan unga år fann poeten skatten inom sig

njutit livet med den av små stunder som fristad

en port att sväva fram över mörker stunder går


Står vid ett nytt vägskäl orädd vad det finns där

bortom nästa krön av intutionen som vägsaga

utmanar han sin egen inre väsen skrikandes ut

banar väg för äventyr och spännade upptäckter


Lättad över få måltider av överflöd i snar framtid

den längtan mildas av gästfriheten som råder

bland likasinnade få han det han förtjänar

vännens axel låter vara den du är och eget liv


I all rätt han med den dolda skatt berikar



-Dig