Det känns som om döden har träffat på mig
(som den gjorde för en vecka sen,
allt för mycket död på en gång)
för jag känner bara tomhet inom mig
en vilsen känsla som väntar på att dina armar ska få den att känna sig trygg
men det sker inte...

Det är precis som om tiden har stannat
i väntan på att du ska bestämma dig
flera gånger i våras tänkte jag \"undrar hur jag skulle må ifall han gjorde slut...\"
men nu, när jag inte vet någonting
(precis som du) så önskar jag att jag aldrig tänkt sådär
det mest hemska är att bara gå runt utan att veta,
att vänta på att du ska bestämma dig
det känns ju så jävla fel bara

Flera gånger så bad jag dig ringa mig
för att få höra din underbara röst
fastän vi aldrig sa något, älskling
så var jag alltid trygg när jag hörde dina andetag
det var nästan så jag kände dem mot mitt öra
och varje gång när du sa \"nämen det är nog bäst vi lägger på.. kostar pengar..\" så blev jag lika besviken på mig själv
jag ville ju bara prata...

Jag har ont i mina ögon, älskling
och jag har börjat undra hur många tårar som rinner innan de tar slut
jag orkar inte gråta mer
(jag vet inte hur jag ska få det här att bli bra)
men jag vill så gärna att du ska få det du behöver
för du har ju alltid gett mig det jag behöver
du har ju alltid varit precis som jag har velat
var det lika svårt för dig, som det är för mig, att bara stänga av nu, bara sluta med allt det där?

Jag tror jag har slutat andas
jag tror min hjärna har slutat att fungera, mitt hjärta slutat slå
(trots att det bara gått några dagar
känns det som en evighet)
för det var ju du som var mina lungor, min hjärna, mitt hjärta
det var ju du som var min andra halva
och det är så tomt utan dig vid min sida


Det känns som om döden har träffat på mig,
rakt i hjärtat träffade den och tog mitt liv, mitt allt
och jag väntar på att du ska komma tillbaka