Jag bor i närheten av en kyrkogård
när jag går förbi kan jag nästan känna
någon sorts frid

Här finns drömmar som har infriats
och de som inte var något annat än just drömmar
här ligger de som bär sina rynkor med både stolthet och sorg
och här finns också dem som inte fick chansen
till att leva och bli gamla

Allt jag kan se där jag nu står
är stenar där man kan läsa
namn och år,
kanske till och med datum
när de föddes och dog

Och när jag nu går härifrån
känns det som hundra och åter hundra
själar går bredvid mig
som ber mig berätta deras stumma historia
som de viskar i mitt öra
med tomma ord