I leken säger hon: "Nu är jag prinsessan."
Hon ser sig själv i vida kjolar,
Och rummet där hon rör sig är hennes palats
"Du är prinsen nu." säger hon till Mentorn
Vilken avvaktande betraktar

Och plötsligt vill hon fästa det på pränt,
Manifestera den sköna fantasin
Hon vill måla en prinsessa,
En med långa lockar, med krona och klänning,

Så Mentorn plockar fram kritor och papper

Prinsessan målar, söker omsätta drömmen i bild
Men handen lyder henne inte,
Strecken blir krokiga och hamnar fel,
Kroppen vill inte följa tanken
I frustration väller tårarna upp i hennes ögon

Mentorn ser medlidsamt hennes kamp,
Och ingriper i skeendet
Varsamt griper han om hennes hand,
Och om kritan i den
Sedan styr han den över papperet

För varje linje, för varje drag
Återvänder modet till Prinsessans blick
Med Mentorns hjälp blir bilden fullbordad
Och Prinsessans stolthet över verket
Lyser kring henne, då hon ser det

Hon håller teckningen framför sig, nöjd,
Medan Mentorn ödmjukt drar sig tillbaka;
Absorberas åter av rummet,
För att avvaktande betrakta
För att bistå sin Prinsessa