Jag öppnar dörren
stiger ut i kvällens fuktiga luft
med imperfektums käftar
fastbitna i min häl
Det är inte skorna som skaver

Längtar till nattens mörker
och att sitta på en hästrygg
Naken

Låta hagel piska min kropp
skala av min hud
i timmar
Tills jag blir riktigt ren
och allt är borta
det jag inte vill bära på längre

Jag skriker
och lyfter min blick mot månen
Skriker ut mina plågor
mitt hat
och min börda

När så natten går mot morgon
vaknar jag
i ett blödande
ömtåligt skal

Som med tiden
kommer göra mig stark

IGEN