Mannen vid hustruns grav

Nu har jag brutit dig en lilja,
men rosor har jag inga -
ty du är lagd i jorden kära.
Alls intet kan oss skilja,
ej livets flykt från denna jord.
Du är mig alltid nära
och ljuvt i minnet hör jag klinga
din stämmas ömma ord.

Fri vers av Erik L
Läst 591 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2007-09-29 00:04

Skriv ut
Spara som PDF

swimsus@gmail.com Och återigen behandlar du detta ämne så fantastiskt ömt och ..nu säger jag det igen: VACKERT!! För det är det. Du skriver inspirerande. 2007-10-06

Thurizas underbart vackert 2007-10-06

Thommy Vackert och stämningfullt, kärlek som inte ens döden rår på. 2007-10-01

JJ En fin varm dikt om sorgen efter kärlek, och om samhörighet även efter döden...Mvh. JJ. 2007-09-29

Millan jättevacker text. fastnar i hjärtat 2007-09-29

Bodil Sandberg Jag kan förstå att den här dikten hamnade på LÄSVÄRDA...absolut!!!! 2007-09-29

ingvar Instämmer med Christer Fäldt. Du skriver mycket bra och rörande och litet uns av sund sentimentalitet (vet ej om ordet är adekvat här, dock!) skadar knappast någon gång! Ingvar 2007-09-29

charlotte hedendahl Ljuvligt vackert om äkta kärlek ,som räcker hela vägen! 2007-09-29

Annette Andersson Mycket vacker kärleksdikt...om äkta kärlek som överlever till och med döden. Den kärleken har jag sett på mycket nära håll, bla min mormor och morfar. Underbart! 2007-09-29

Lena Renman Hej du beskriver en kärlek , tillit och relation jag inte personligen känner till men som jag tror, att jag och många av oss kanske vill känna till. Käreken som räcker hela livet och även efter det. lena 2007-09-29

Patrick K Vackert Erik! 2007-09-29

Maria Zena Viklund åh vad vackert mitt hjärta tåras! 2007-09-29

-Ulla Tilemo- Du har gjort det igen. Du rimkonstens mästare! Den här dikten bokmärker jag. Applåd 2007-09-29

eva m h Vackert! 2007-09-29