Jag är ateist men ber likväl till Gud
Ingen jävel kan tvätta bort min svarta skrud Utan att skära bort stora stycken av min hud Jag är ateist man ber likväl till Gud, Trots att jag egentligen är Satans sändebud.
Kalla mig bitter, men låt mig protestera För hur mycket ska egentligen en männ'ska tolerera? Jag skriver på pränt det ni vill radera Ty att skriva innebär för mig att existera.
Jag vill se mörkret försvinna med ljusets hastighet Och ta med sig ångesten ut ur min fastighet. Jag vill dansa i ljuset i en sorglös evighet Och aldrig mer försvinna dit ner, ni vet.
Om ångest går i arv ska jag aldrig nånsin föda För att föda sådan smärta är detsamma som att döda. Lille bebis Ågren med ögon som glöda Han skratta' när han såg hur vackert blod kan flöda.
Det är förstås naturligt att man mister sina kära Men hur mycket ska en ensam individ behöva bära? Mörkret sänker sig, nu är det riktigt nära Liemannen kommer. Vad kan det innebära?
Fri vers
av
tjort
Läst 512 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2007-10-05 17:32
|
Nästa text
Föregående tjort
Senast publicerade
Det finns något som heter lycka. Mellan de båda siffrorna i Moment 22 du bara skrattade - (önskedrömmar blir till skräp) När solen gått ner och skriken har tystnat och jag har inga vänner men jag ler ändå \"När skar du dig sist, Katarina?\" Jag inväntar Mörkrets Herre droppar av blod Se alla |