förut så kunde vi sitta och prata i timmar
och jag kunde få dig att le
det kändes som att jag gjorde en skillnad
att jag gjorde dig glad
och att du tänkte på mig

kanske är det fortfarande så
men just nu så känns det bara
som att jag är den enda som pratar
för du svarar så kort

du sitter och ler
du ler åt någon annan
för någon annan gör dig glad

och det känns svårt för mig
för jag vill vara den du ser
den som gör att du ler
jag vill göra dig glad

när jag är med dig
så känner jag mig älskad
att jag är någon speciell

men i stunder som denna
så känner jag mig som en i mängden
någon som finns här
men ändå inte

och jag undrar
att ifall jag försvann
skulle du märka det då?

om jag försvann
skulle du sakna mig då?

eller skulle du le ändå?