Självmordsbenägen!

Jag står på ett hustak och tittar ner
Så jag vet att utifall jag hoppar nu, så är det, det sista som jag ser
För aldrig mer så kommer jag att få se mina vänner le
Dom få vänner som jag har
Dom få vänner som jag har kvar

Alla problem som jag har axlat på min börda börjar ta ut sin rätt
Så varför inte bara låta allting här ta ut sin rätt
För hur svårt ska det kunna vara att bara ta ett litet skutt ut i det fria
när man vet att när dimman sen väl kommer
kommer man inse att det var väl inte så svårt
utan det var ganska så lätt
att bara försvinna

Det värsta är bara att jag älskar livet allt för mycket för att låta mig själv bli till ett förlorat smycke
För det måste bara finnas en chans
För så länge det finns liv, så finns det ju hopp
Hopp om att vi ska sluta att göra varandra illa
Så som man gör när man slåss

Jag står på ett hustak …………………