så kom det då äntligen regnet av ålder och bågnade ut min
bild av mig själv som ung till ett öga som rinnande blundade
fram mina störtande dagar o dörren dit in som går upp av
ett ord och jag minns bara blodet av lingon och katten som
gäspar i solen ett nystan är männskan en flock utav tappade
meningar lagda i pickande tröst om sin hals och jag sladdar
in hojen precis intill stenen och kutar direkt in i rutiga
köket och ropar på mormor och havet av kom ska vi låssas
det glimmar av himmel och skockas i tigande moln rätt i
bröstet o dörren dit in som går upp av ett ord o så vacker
min krossade spegel av vridningar bakåt och tiden som
blåser sitt ljus ur mitt öga att åh dessa åh dessa knottrande
åh dessa knottrande dagar av ungdom