vi ler, vi skrattar, vi skrattar, vi ler
vi tumlar runt i vardagsmutter och tänker aldrig på den näste
den näste vi kommer skada
vi skadar aldrig den vi inte känner utan bara den som står en nära
vi gör det ibland med flit ibland inte
det är konstigt detta med skadegörelse, vi skrattar åt den lika mkt som vi gråter av den
du vill ej vara kvar men du stannar ändå, är det för mig eller är det för rädslan?
frågan vi alla undrar, jag vill inte veta är nog bäst så
hej alla, nu kommer det igen
vi saknar varandra lika mkt som vi saknar oss själva
den tiden den glädjen, denna tiden denna glädjen


man måste verkligen alltid tänka positivt