Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
 

Handlar om en nära vän, som jag inte känner och egentligen inte vet vem det är.




Flickan ingen känner

 

Fasaden ser säker ut

Jämn och tät

Dom sprickor som en gång funnits där är igen spacklade

Sedan en tid tillbacka

 

Bakom den slipade utan

Kämpar dom gamla ruinerna, spruckna och trasiga

För att komma igenom den vackra ytan

Utan resultat

 

Vill man dölja så går det med lite spackel, för en tid i alla fall

Flickan vill dölja

 

Flickan är blyg

Hemlighetsfull

Mystisk

En aning konstig

Och med sorg i ögonen.

Flickan ingen känner.

 




Fri vers av Anonym Ängel
Läst 373 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-10-30 11:32



Bookmark and Share


  LassO
Alla döljer nåt, nån gång... olika anledningar, ibland har man inte \"hittat sej själv än\" eller nåt annat. Vackert formulerat
2008-01-20

  Mats Henricson
Hon kan inte må bra, men det är bara hon som ,själv, kan skingra alla dimmorna........... Hoppas hon läser dina kloka rader och förstår......
2007-11-21

    Ronja Helt
Jadu, den här texten hade ett bra slut, men början var så där, med ett par stavfel, och vad jag tror är en särskrivning.
2007-11-03
  > Nästa text
< Föregående

Anonym Ängel