det är kyligt
och månen lyser upp delar av natten
där spöken och vålnader rör sig fritt i mörkret

pojken fryser där han går i snåret
mellan skog och betong
andetagen är tunga
och hans hjärtas slag är lika med noll

ett ylande av sorg skär i öronen
där hjärtat satt finns nu bara ett hål
ögonen tåras men fryser genast till is
läpparna darrar och händerna trevar efter henne
där han går, staplandes fram på stigen som inte leder någonstans

i skogens mörkaste mörker
där bor odjur och monster
de är ute och jagar varje natt
och klär den vita frosten i rött med övergivna pojkars blod

men pojken räds ingenting
ty hans hjärta är ännu inte dött
det förvaras tryggt i handen på en flicka

hon har makten att pressa livet ur det värdelösa tinget
att kväva pojken tills han ligger medvetslös på betongen
och blir en i mängden av alla spöken som rör sig om natten

hon har makten att andas in luft i pojkens lungor
och göra världen till en varm och underbar plats
med blommande sommarängar och en klarblå himmel med en strålande sol

hon är änglarnas prinsessa
ägaren av pojkens hjärta
flickan i hans drömmar

med världens vackraste namn
ylar pojken mot månen

Ellinooooor...!