Jag hittade henne djupt inne i mina mörka ögon, när hon målade små stjärnor på insidan av den glasartade hinnan. Inne i mig någonstans, helt utan förvarning, började hon springa omkring och kastar färgglatt konfetti på mina dystra minnen. Hon dekorerar mina sorger med nyutsprungna rosenknoppar och förvandlar de heta tårana till sval dagg. Hon ropar på alla mina monster och kliar dem under hakan tills de somnar förnöjt. Hon rusar runt i mitt blodomlopp och kittlar mig i hela bröstkorgen så att jag måste skratta och vart hon än går så lämnar hon efter sig små små fotspår av ljus...