Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En gammal dikt som länge legat gömd i en oåtkomlig hårddisk, tills helt nyligen.


All världens....

all världens skönhet
blåser genom människorna
de skrattar och ryser som kittliga barn
en gisten dörr slås upp
och slår och slår i vinden

all världens sorg
blöder i skogen
spiller ut på dikesrenen
fyller ett tomrum

all världens glädje
löser sig varsamt från grenverket
gör sin resa
kadmium citron pulserar i mina kärl
guld ockra umbra
ner i jorden

jag ensam kysser regnet

*





Fri vers av Måna N. Berger
Läst 485 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-11-03 22:18



Bookmark and Share

  wayward - taiga
den här är riktigt fin och med bilden till från din mjölkboas hemsida, skänks den en generationsdjup ytterligare dimension som jag ofrånkomligen stringlar ned i. den talar också om färgerna, som förstås ligger dig varmt om hjärtat och som du är super på att blanda i trogen samklang.

bilden av tallpollineringen blir snudd på magisk, och nånting i mig ryser, som om du anar suset av de där generationerna i det där kadmiumgula florskynket, som kan dra som en rök genom en människas naknaste väsen..

tur att du åter fick access till den där gamla hårddisken!
2007-11-13

  aol
mysrysig vacker tar den till mig
2007-11-03
  > Nästa text
< Föregående

Måna N. Berger
Måna N. Berger