så va man där igen
konstigt nog så kommer man
tillbaka till samma utgångspunkt varje gång
borde va lycklig men känner olust
vill ej va me
vill kämpa men krafterna sinar
känner att jag börjar tappa greppet
försöker klammra mig fast men förgäves
står på kanten ett steg
så får allt lidande ett slut



var hemma i veckan
o blev nostalgisk som bara den
många minnen som kom tillbaka
kände att jag hör hemma där
vill tillbaka
vill ha all skit ogjort
vill att allt ska bli som förr
men vet att de e bara önsketänkande
men vem sa att de va fel att ha drömmar
jag levde när jag levde me dig
känner hela tiden att jag sumpade de
vet aldrig om jag kommer kunna känna lycka igen
folk hatar när man är negativ
men har man förlorat nått som man älskade så djupt
så e det svårt att vara positiv



vill börja leva igen
lurar mej själv
intalar mej själv
och övertygar mig själv att jag mår bra
men om man ska gå till botten med allt
så e jag långt nere håller på att drunkna
i min patetiska självömkan
måste ta mig i kragen
stå för de jag e
stå för de jag tror på
vill ju nå ut till folk
vill beröra vill få folk o tro
men vet ej va jag ska göra
för att bryta fasaden som jag bär på nu
vill så mycke men orkar inte
önskar att jag va starkare
att svaghet inte fanns
att jag var nöjd med mig själv
jag vill jag vill jag vill
men kan inte
fan fan fan fan