Världens friskaste folk trillar av pinn som få andra. Beror det på svårmodet eller novembervädret eller för mycket – för lite - semester.
Vi känner alla till att det ska bli svårare att bli sjukskriven – som en följd av det tänker jag mej att jobbet är en belastning som det är en mänsklig rättighet att slippa.
Varför arbetar vi då? De flesta för att få lön, några för socialt umgänge, väldigt få för att det är stimulerande och utvecklande.

Jag tycker att vi sitter fast i en historisk smet fast vi känner inte ens hur det kladdar. Redan på sextitalet hävde psykiatrikern R D Laing att det var samhället som var sjukt, inte de enskilda patienterna. de som får sin schemalagda kvart hos doktorn för att få en fyllig diagnos.

Svensken mår dåligt med sin chef, arbetskamrater och sin monotoni; i sitt sökande efter sina motstridiga lyckorecept. Vilka ger arbetslivet en diagnos istället för att svensken ska gå och bli sjukskriven för sakernas tillstånd. Nå´n som vet?