I Kosmos stora bok över extraordinära händelser är ditt och mitt namn inskrivna med gyllenglänsande bokstäver. Våra handlingar brinner i flammande eldskrift och kommer att klinga till tidens slut. Födda som vi är i en tid då allt står och väger, blir det vi som avgör åt vilket håll vågskålen tippar. Oavsett om vi vill vara anonyma eller söker femton minuters rampljus kommer vi att uppnå mer berömmelse än vi någonsin drömt om.

Tippar skålen åt ena hållet blir vi ihågkomna som de som levde då jordens resurser utnyttjades så hårt att allting skälvde och föll. I vår efterskrift noteras att miljarder människor levde i svält när vi undrade över vilket lördagsmys vi skulle ha till finalen i Melodifestivalen. Där står också att vi tog bilen till jobbet samtidigt som vi visste att det bidrog till växthuseffekten och utarmade jordens resurser. Längre ner kan man läsa att vi varje dag hade chansen, men att allt kändes så tungt och att vi tänkte att vår lilla del inte skulle göra någon skillnad. I stycket om mänskligheten, på de allra sista raderna, står det om det goda hjärtat som inte orkade klappa högt nog för att bli lyssnat på. 

Tippar vågskålen åt andra hållet blir vi några av alla de hjältar som vände den mest förvirrade perioden i mänsklighetens historia. I eftermälet skrivs episka ord om modet som växte, rädslorna som övervanns och handlingskraften som spreds som en löpeld. Där står om händer som sträcktes ut, gränser som öppnades och människor som såg storhet i sig själva och alla de mötte. I stycket om mänskligheten, på de allra sista raderna, hyllas det goda hjärtat som orkade klappa högt nog för att bli lyssnat på. I den skålen är vi bland de som åter steg in på vägen som följer jordens rytmer.