Jag lär aldrig bli rik, men har alltid haft pengar
Mitt småländska arv lär nog dröja sig kvar
I ett landskap av sten, i både vilja och ängar
Får man vrida och vända det lilla man har!

Vad arbete gäller - är jag smått genialisk
Ty jag fodrar ej dylikt som tär och förtar
Om jag ändock är nödd - är en dag idealisk
När jag vrider och vänder på det lilla jag har!

Mina ord är så enkla, samt i meter ej mätta
Så dom lär knappast få höra nobblessens fanfar
Men jag drivs av min känsla, att vilja berätta
Så jag vrider och vänder på det lilla jag har!

Min kunskap är skral, min begåvning liten
Men problem måste lösas, och frågor få svar
Så undra då på att min hjärna känns sliten
När den får vrida och vända på det lilla den har!

Min dotter är vacker och till sinnet sitt rådig
Så hon brås inte någonting alls på sin far
Vars tid är en brist, men vars kärlek är nådig
Så hon vrider och vänder på den lilla han har!

Det är fel på min spegel, jag syns inte fager
Och av frisyren syns intet från fornstora dar
Brunhet har grånat, samt täckning så mager
Att jag får vrida och vända på det lilla jag har!

Men i sänghalmens åtrå, har jag hört kvinnan stöna
- Oh min gud du tycks vara en "fullvuxen" karl
Med stolthet jag svarat - alls inte min sköna
Jag bara vrider och vänder på den lilla jag har!