jag lyssnar, lyssnar på vad vardagen plågsamt skriker ut,

- du lovar ju så mycket, men du håller fan inget!

jag kan inte klandra dig

alla våra löften har blekts ut, urblekta spillror som knapp går att pussla ihop till hälften av vad löftet gav finns överallt..

någon
som kan defineras som vi
har dratt i dem
vi har tänjt löften
och nu så kan vi inte lova varandra något längre, för vi vet inte vad ett löfte innebär.