Vit örn

Låter jag vingar

Av spännvidd

Bryta axlar
Ljus
Och gnistrande klar

Kastanj

Svepa över himmelsblå
Vidd
av
Vind

Då jag ser er
förenas

I kosmiskt ljus
Likt änglasagor
från en ask
av pärlor

För Evighetens band

är inte klipptskurna
från den dröm och tro
som alstrar era spår

Och låt tysthetens saga binda Era täcken av Kärlek

Och låt fingrar få möta

Era själars inre spegel

För Mötet är aldrig passerat

Om inte kärlekens tröst den viskar

Om det obundna oresonliga
Det oviktiga viktiga
Och det törstande mättande
Då hav möter gryning
och land möter morgon

För hur skall ni kunna se..

Utan ögonblickets medverkan..

För hur skall ni kunna veta
Om inte det förgågnas frågor..

Om själens djupaste mening
om bejakelsens existens..?

Att äga Kärleken i sin famn

Utan

att
be om
den

-

Och jag sveper

över

förbi

ner

snuddar toppar av träd
och kisar mot glödhett moln

Och jag dyker

ner


-


ner



-


ner


Och se Er

Mötas


-

Och min väg mot skyn
I en annan direktion

Ljuder som ett eko
Från en översikt
och Insikt

Om att livet

Är

Vackert

och

Underbart