jag skulle kunna spendera en hel dag med att bara gå runt, helt planlöst, i Göteborg.
mitt Göteborg min stad.
jag skulle vilja spendera ett helt liv med att bara gå runt, helt planlöst, i Göteborg.
mitt Göteborg min stad.
jag skulle kunna namnge alla platser som mina fötter skulle ta mig till.
jag skulle vilja namnge alla platser som mina fötter av vana och hjärtskärande hjärtelängtan skulle ta mig till
(men så många namn, så mycket kärlek finns inte plats på min tunga).
jag skulle ge allt för asfalten, ljuset
musiken som blir till perfektion mot gatstenen.
skulle ge allt för smutsiga spårvagnar.
jag skulle dö för regnet,
för alla ihåliga ekande hjärtslag,
för alla otänkta tänkta tankar som ligger och dräller.
förlorade glömda slängda längs med kanalen.
jag har målat hela staden röd med mitt blod.
med hjälp av musiken människorna minnena har jag
klöst och skurit upp glädjen
hatet
destruktiviteten
allt jag inte orkat med.
klottrat ner mitt liv på toalettdörrar eller kanske
rättare sagt
i kluddblocken köpta på Pocketshop vid kungsport.
jag är precis lika grå lika smutsig lika trampad på som centralstationens stengolv och hopplösheten i mina knän är precis lika vacker som cigarettfimparna som duvorna tuggar i sig för att förtränga dämpa hungern som härjar i deras anorektiska magar.
jag är precis lika död lika levande.
jag är precis precis allt och ingenting och snart sprängs vi alla i luften och luften jag andas är stenblock och mina fingrar smeker tegelväggen marmortrapporna och jag ska aldrig glömma det här.
precis lika klyschig
är jag
som alla andra.
precis lika klyschig är min kärlek och hur jag vägrar
ge upp om den.
precis lika klyschiga är mina steg.
en fot framför den andra och så tar man sig framåt.
jag går överallt och ingenstans stampar socker och sorg och
det är inte alls särskilt långt från Brunnsparken till Järntorget.