del 1.

Lilith vaknar med ett ryck. hon sätter sig upp. rummet är kolsvart. det är mitt i natten och vargtimmen närmar sig. trots att hjärtat bultar hårt av nattångest ekar det otäckt tomt innanför hennes bröstkorg.
   med en svepande iskyla inser hon nu att hon simmar omkring i en karg ödslighet. att hon befinner sig i det sortens vakuum hon så länge fruktat. hennes fötter hittar ingenstans att bottna.
hon trampar vatten för att inte drunkna.
   när hon kommer till sans och hennes ögon vant sig vid mörkret och rummet sakta framträder för hennes blick ser hon att Hjärtat håller på att packa sina väskor. inför hennes frågande blick meddelar det med sorgset låg röst att det nu tänker lämna henne.
   att det inte orkar leva så här längre. det är slut.

   Lilith är osminkad och fårad av erfarenheter. hon har vid det här laget levt halva sitt liv. hon brukar ibland fundera på hur länge hon egentligen har kvar. av sitt liv. hon hittar aldrig några svar. på vissa frågor finns inga svar. 
Lilith sover naken. det har hon alltid gjort.
   i en alldeles för stor dubbelsäng som det skulle behöva bäddas rent i. hon skulle ha bäddat rent för länge sedan. rent.
   hon virar täcket hårt omkring sin nakna kropp för att skyla sig mot våndan och skräcken som kladdigt famlar inom henne. men hon lyckas inte speciellt bra. darrande väntar hon på att hjärnan ska börja fungera.

   Lilith väntar med frustration på att den ska starta upp. ta emot signalerna och bearbeta dem. nu. hårddisken surrar länge och virusprogrammet söker efter främmande partiklar. när synapserna slutligen fungerar. får kontakt. när skärmen lyses upp. då skriker hon rätt ut.
   hon vrålar ut sin vanmakt med sådan avgrundsfrenesi att hon får Hjärtat att förvånat stanna till mitt i en rörelse. med ena handen på dörrhandtaget. Liliths vrål ökar i tempo så länge hon har minsta lilla syreatom kvar i sina lungor. sen slutar hon tvärt.
   det blir tyst.