förmiddagsljuset letar sig in. och igenom. Liliths tunna slutna ögonlock. hon vaknar. nattens händelser framträder. hon ler. känner på sin varma bröstkorg. först tveksamt - tänk om. om Hjärtat inte finns därinne. tänk om det ändå övergett henne.
   sen känner hon. med sitt sinne trevar hon därinne och finner. hon finner den lugna takten av Hjärtats slag. det finns kvar. de har försonats. värmen av dess närvaro får henne att le. de rytmiska sammandragningarna. tryggheten. hon minns med tillfredsställelse det löfte hon givit Hjärtat innan de båda somnat utmattade.
   löftet. det att hon alltid skulle rådfråga. sitt hjärta. innan hon tog ett beslut. alltid. alltid rådfråga.

   i sin nya livsiver börjar Lilith att städa omkring sig. hon rensar bort. putsar. behåller. kastar. och hon sparar. när hon något otåligt anser sig vara klar öppnar hon sin dörr. hon vill ut. ut. rättar till håret. kliver med klar blick rakt in i den magiska storskogen. den som alltid funnits där. befriat vandrar hon barfota på den mjuka mossan.
   ler mot små svampar. leker kurragömma med skira skrattande väsen. sjunger sånger för alla insekter. myror. skalbaggar. hon kittlar de blyga fladdrande änglarna tills de kiknar av skratt. men trollen. de håller sig nyfiket men avvaktande. i utkanten. av leken. de vill så gärna vara med men Lilith känner deras hjärtan.
   det är bäst de håller sig på avstånd. med skogens finaste väsen samtalar hon så om livet. de älskar. skrattar. njuter varje dyrbar sekund. knyter livets vänskapsband. och hennes hjärta. är med. det är med.

   när skymningen slutligen kommer. tar de ömt avsked av varandra. men på återseende. hon vandrar sakta hemåt. ensam. med bultande skrattande Hjärta.