vid den tid på kvällen
då man låser dörrarna i dalens alla hus
hänger kvinnan upp förklädet på kroken vid spisen

- kallelsen har kommit nu
säger hon till grytan 
den blänker grötbukig till svar

hon går ut på verandan och ser upp mot kullarna
som kastar långa blå skuggor i solnedgången
hon löser sitt hår låter det flyga som grå fanor för vinden
nu går kvinnan
medan dörrlåsen i dalens alla hus knäpper igen
om dalens alla liv

i lövskogen pågår kronhjortarnas brunstkamp 
hannarnas bröl och hornkronors brak när de slår samman
kvinnan ser de gamlas blodiga sidor
hör deras tunga blodskummande andning medan unga tjurar betäcker skygga hindar
hon går förbi 

kvinnan går uppför kullarna mot stensättningen
vägledd av flockens sång
att vinna sitt medlemskap i de ärrades klan

i dalen tänds lamporna
små gula ögon bakom fönsterluckor
vakar över dem som fruktar mörkret mer än lås
och vargsång mer än vaggsång

kvinnans flygande hår fångar vinden i sin linda
bakom henne sluter sig ärttörnet om hennes spår
nu går hon
nu är hon stark
hon har allt att vinna