Pärlemostänk på mina silverstigar
Tårar efter din själ

Följer spåren av en rosentagg
blödande hjärtan
bottenlösa sår

Dunkla mörker är borttränga minnen
jag har ingen rätt att se
allt faller för mina fötter

Frukter möglar bittert sönder
på min silverstig

Allt för min skull

Andas in den vibrerande luften
och månen vittrar sönder ovanför

allt för min skull, allt för min skull

Du, mitt hjärtas skapare
vill ge mig allt
Men hur tar unga kvinnans själ emot
en vittrande måne

allt för att få silverstänk på stigen.


Jag ser på floden vid min sida
alla tårar jag fått se
flytande
forsande
Minnen av lidande, sorg
livlöshet.


Döda skogen skymtar bortom min utstakade väg
och jag ser dig där
likt en hängande man i ett träd
med utsträcka lemmar och stirrande ögon

Där ligger fler livlösa människor
i små mjuka högar
vid döda trädens rötter

Människor vi kunde ha hjälpt
som slappt föll ihop
helt utan hopp vid dina fötter

Jag ser allt
men jag är bunden till silver
inlåst på min fria stig
oförmögen att vandra i mörker

Jag väljer mina vägskäl
men svaghet gör att jag inte kan gå
med mina bara fötter
ut i taggsnåret

Människor med bara fötter
precis som jag
vandrar hellre i bomull

Jag drömmer
drömmer i hemlighet om att styra ut i snåren
bort mot döda skogen.
slita upp vaderna mot vassa grenar
trampa sönder sulorna mot tallbarr

och blödande falla ner mot de livlösa
och ge mitt silverljus
mitt hopp
och min levnadslust

till alla de fallande
till alla de modiga
till alla som fallit offer
för människans bortskämdhet.