Rädslan med att vara ung. Är rädslan för att inte vara gammal nog.

Så föll där sakta natten i Indiens mörka vågor
Låg hopkrupen helt ensam och självkänslan antog lågor
Frös och fasade över åldern, att vara ung
Sanden mellan tårna, saltet i tårarna, sorgsen och tung

Räds att våga stå för våra vävnader av drömmar
handfasta handlingar & välvalda talanger
Där alla nya intryck strömmar
Så faller vi lätt i krig & menlösa falanger

Broar leder vilsen bort från trygghet av insida och själ
En vett och sans för livets gåta
Dit alla fjärilar färdas. Timmar som livet stjäl
Vetskapen om att det är dags att sluta be och gråta

Vem är jag, hur är jag, var ska jag i världen
Våga trampa vidare och stå upp på färden
Med fötterna borrade som ekens rötter djupt ner i marken
Fri från måsten och patriarken

Som bruset och vågorna, strömmen och frågorna över min handling
En ung kvinnas förtrollande förvandling
Så viskar hon belåtet här är jag och så är det jag gör
För allt som finns och allt jag hör

Det värsta med att vara ung är rädslan att vara vilsen

Den unga kvinnans ord idag
är orden från en ung tankegång
och blir man äldre en morgondag
står kanske inte orden kvar

Vi vandrar skrämt och räds så hårt en annans rygg
Talar och viskar misstänksamt med rösten brusten
Finnes ron att vara lugn och trygg
Räds vi blott förlusten