Står handfallen i mörker och tystnaden är runt mig
Ditt ansikte i dunkel och doften når mitt sinne
sårad är mitt hjärta,
besegrad sjunker jag till marken
viskar i ditt öra, lutar mot ditt bröst i flera andetag
Där i rummet hörs hjärtan slumra i en tung melodi
vi finns och existerar varje dag

För stunden är jag stum och kämpar
för livet är så tyst och tunt för oss
vi har länge lidit nu
där ute fogas vi av andra

Världens vägskäl står höjd i dimma
vi ser inte fram och förstår inte varandra
Luften går ur mig ibland för stor är känslan
jag kämpar varje dag och låter tiden visa rätt
tackar att du ser mig trots att du är döv
min röst når inte fram och kärlek vissnar i vatten
Jag andas in igen, ser en sista gång
och somnar in i natten.