för mina läppar
råder under atmosfäriskt tryck

låt mig
ekvatorialgränsla dig
i gravitationens
ljuvheta vagga

låt mig lustfyllt slicka dina
rakaste meridianer
rena

dra ner dig
med ett klingande skratt
i min djupaste havsgrav

låt mig
vältra mig över dig
räkna öknarnas alla sandkorn
mellan dina tår

låt mig multiplicera
stjärnsplittret i dina ögon
och hemlighålla
summan

för jag är
lika gränslös

som jordskorpan är
betraktad från omloppsbana

när du
är min satellit