Laddningar
redan på perrongen. när vi möttes uppstod laddningen på en tusendels sekund. det räckte med en blick. ögonkontakt. vi sa inget. vi behövde inte prata. knappt se på varandra. du tog din väska och gick bredvid mig. mot utgången. vi tittade knappt på varandra. om vi hade gjort det. hade vi aldrig kommit därifrån. tåget lämnade perrongen. sen. det blev tyst. vi gick tysta. nära. närmare. andades. av förväntan. stigande upphetsning. det ilade. i mina ben. i min kropp. jag darrade. fick svårt att gå rakt. du märkte det. du la din arm lätt. på min rygg. jag kunde inte låta bli. att kvida. lite tyst. utan att se ditt ansikte kände jag att du log. jag log tillbaka. i trappen var det mörkt. när jag öppnade porten. jag sträckte mig efter lysknappen. du hindrade mig. ställde dig bakom mig. höll om mig. snusade i mitt hår. stod alldeles stilla. andades i mitt öra. så stod vi. tätt tätt. i mörkret. du tryckte dig mot min rygg. jag kände dig. kände. hela dig. vi stod stilla. med stegrande andning. vi möttes. och när jag kände att jag höll på att falla ihop. där i porten. av en överväldigande åtrå. släppte du greppet. tog min hand och gick upp för trapporna. mina ben var som gelé. jag såg hur spänd du var. hur tänd du var. kände. hur tända. vi var. stack nyckeln. i låset. klev in.
Prosa
(Novell)
av
Nattviol
Läst 323 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2007-12-14 21:11
|
Nästa text
Föregående Nattviol |