och varje definierat faktum

en genomresas bibel

och det märks att man reser

för man träffar hela tiden nya människor

i de gamla

deras skal, dofter, igenkännande format. växlar ständigt

men jag vill bli förvånad, jag vill bli nyfiken, jag vill bli hungrig,

igen

jag vill sätta mig ner och titta, lyssna, iaktta

se vad som finns bakom

lyfta fram

och vårda i enskildhet

och vad är det jag tror behövs ?

Nej.  Det behövs ingenting. Mer än vår egen Ryttare inom oss.

Låt något leda och visa vägen.

Möjligen är Ryttaren specialist på att se, vad som är bra och viktigt, eftersom dennes ögon sträcker sig längre, och fortare. Sannare.

och är jag då hästen. dess ryttare vilar på ?

Hmm..

Det där var ett enastående läckert inslag.

Jag ÄR en häst.

jag tycker mig genast bli befriad från egots ok. och då även tröttsamt på andras liknande, eftersom jag finner två extra ben, lår, till mitt förfogande, och för en gångs skull låter mig bli ledd.

Nej. jag måste klargöra något, en förändring i dess fall:

jag vill inte lyssna på folk. Jag vill inte iaktta.

jag vill inte bli förvånad, eller överraskad.

av några andra.

Jag vill möta

andra hästar

och besöka deras stall

och OM

jag säger OM

jag har tur

så även

deras Ryttare

-

har ni någonsin sett er boxningspartner i ögonen

då han slår och slår

och svetten lackar

och mungipar fräser

då ni står och håller mitsar till parträningens forfogande..

inte JUST det där

utan det här:

för varje vänsterkrok han slog

så rullade ENDAST  det vänstra ögat åt höger

för varje uppercut han slog

så vek sig ögonen utåt mot bägge hållen

för varje rak höger han slog

så drogs ögonen ihop som ett V

till en enda fixerad punkt

jag tänkte;

vad ÄR DET HAN SER ?

toppen på sin egen näsrot ?

eller ville han verkligen slå ihjäl mig ?

eller fanns det en osynlig fluga

i hans blick

som han jagade

-

jag vet inte

jag har

ingen

aning..