Ge os resten, ge oss
Vi lever för en ensam tid, en ensam tid med er
Jag kan inte leva med en smärta som sviker, varför ska jag göra
Jag lever efter en gammal formel som lever i mig, den dör inte i vilket fall
Jag tar på mig, mig, mina skor
Tar ett steg

kom igen, ta en chans

går ut och lever

varför vill ingen vara

blå saker, ta en chans

lev frihet

forntida

det är egentligen bara en massa jävla skit som ingen bryr sig om men varför gömma saker som man vill visa?
varför ska alla tro saker som inte är sanna? varför ska man se saker som man inte vill se? jag har ingen anledning till att vara den jag är för jag har egentligen bara en sak i mig, döda dig, det är i alla fall vad jag hoppas kommer hända.

slutet på detta är aldrig nära, om du så vill eller inte

slutet om nätter vi försökte, men ändå inte slutföljde, varför ska det vara så långt långt långt borta?