Omärklig var nu gryningen,
Förspilld bak tunga skyar
Då Bore släppte lös sin här
Över städer, skog och byar

På årets sista dag kom snön
Tätt virvlande i flagor
Och dess lopp, dess ystra dans
Gav liv åt våra sagor

Ett dussin månvarv syntes där,
Mitt eget liv gestaltat,
Både hur det skridit lätt
Och däremellan haltat

Jag såg hur varje snökristall
Blev en bild av levnadsfärden
Och i sin vilda lek så lik
En människa i världen

Se, tvenne flingor fann varann,
Smalt samman i sitt möte,
Och absorberades därpå
Av själva markens sköte

Så drog det strax åstad igen
Vårt snöfall nu avklingat
Och lämnat mig med känslan av
De minnen som det bringat