Ilska och trötthet har fyllt mina tomrum,
har stulit plats här inne i mig,

men om jag så ska dö med orden på tungan,
så ska ursinnet ut ur min kropp.

Jag balanserar i bröstet ett svullet hjärta,
håller min sorg med darrande händer,

men jag faller inte,
nej, jag faller inte ur mina ramar.

För det här är det sista av mig jag har kvar.