Jag spelar en roll. En akt. Jag (re)agerar.
Men det har ingen vital betydelse. Noll relevans om man ska vara ärlig. Och det ska man. Speciellt på julen. Säger dom.
Jag kan skriva hur många skitlånga, jätteviktiga brev som helst. Du läser dom inte ändå.
Jo, men eller hur? Ska sanningen fram är det kört ju.
Så varför lurar du både dig och mig med din jävla militärmössa?