de gick med samma ansikte, och i förlängningen kunde man antyda en sorts sorti, möjligen någon typ av utsago, ett sekret som blandade sig. Slagkäft och brännvin, ärrad hud och någon slags affisch hängde på väggen, som avskuren murbräcka inslagen som ett spett genom fotografiets leende anus.

jag brydde mig inte, låt dom gärna få dö. Låt dom få ruttna i sitt helvete. Varför skulle det anbelanga mig ? undrade jag och tände min tobakspipa och vilade sedan ryggen mot fåtöljen. Hon låg naken på golvet, med slem kring munnen. Köttets eftergift återgäldat. sönderfuckad och nöjd. Dömd till traumasömn och ryckande spretande fingrar, som genom ögonblicket lustgård sög ut allt levande ur kvinnans vulva. Som att förtära, äta, spotta ut. Torka sig med armvecket och hälla åter en ny whiskey i glaset.

En skårad isbjörnsfäll kring dolde hennes rygg. Stekande slag smattrade yvig vind genom knallande fönster.

Hon våldtog mig den jäveln, tänkte jag, det underbart vackra svinet.

döden är en letargi, en nymfmassa,

sammanpressad

till återhållandets
murbräckta kant