Jag har blött mitt ben
klockan är sen
och jag är trött
Jag irrade bland sjöar mark och skog
tills jag i isen hål slog
Men räddningen var nära!
Jag nådde land som kunde mig bära
Jag tackade Gud i himmlen som
rädda livet mitt
Fast jag frös om liv och pitt
Sedan var vägen hem ganska trygg
fastän kylan och trötten rätt så stygg