Hör en ängels klagan
när dem har förlorat en av dem
Hör rösten som talar att det är säkert nu
att den äntligen kan finna frid

Se en ensam figur ramla mot jorden
hör ljudet när den slår i mark
Förvirrad och skadad ser den sig omkring
på den värld den så länge sedan begått

Den vet inte vart den är eller vem den är
Det ända den vet är att den inte är som folket omkring
att den var annorlunda på ett sätt ingen förstår
Hur nu det kan hjälpa...

Den fick leva på jorden
som en förklädd människa
Dens hela liv blev ett spel, ett sett att få passa in
Ingen fick veta vem den var
inte ens den visste säkert längre...

Med åren blev den till en hon
och hennes verkliga historia glömdes saktas bort
Men hon hade alltid något att påminna henne
Att hon var en ängel på jorden...
Ensam och utstött av sin fader

På ett litet bord i hennes rum
stod en urna gjord av renaste glas
Och där inne fanns hennes gåva...
Saltet ifrån tusen änglars tårar