Det är mörkt nu
och smaragden drunknar
speglad i Vättervattens
kalla matta svärta
natten skyler oss

marken skakar under våra fötter
10.000 meter är inte för högt
ena vingen saknas och radbanden
bär med sig ett ljud högre än gråt

jag vill tala

önskar att strömt vatten
bär med sig
stenen till världens slut

du gungar fram och tillbaka
du främling som delar mitt livsöde

hjältinnan står kvar i blåsten
isvatten i ådrorna kokande hjärta
otörstiga läppars torra behov

du försöker böja mig som en ensam gren
snarstucken om att jag skall knäckas
vad är det för skillnad på repet och vattnet

när den sjunker sveper vätan igenom
sköljer bort tidigare liv
sköljer bort år av ensamhet
sköljer bort dig
sköljer bort mig och jag vänder blad
tomma vita sidor möter mig
stilla smaragdögon blickar tillbaka mot mig


kvicksand, falskt alarm, jag lever, jag andas
jag hostar inte blod men vatten och magsaft
uppspolad som en vrakspillra på Visingsö
i åldrad slipad borg
jag gömmer mig.

förföljd av sjöbottnens gröna gnister
det tycks täcka hela sjön
stiga mot himlen så som norrsken
ett onaturligt naturfenomen

den gör krumpsprång och det skakar
ljusen slår i marken innan metallfågeln gör det
skräck och skönhet är människans drog
och radbanden överröstar tystnaden

vit sömn tag tag i mig
snö över mitt ansikte
frostat solhår
nerfrusen för framtiden

Savannah knäpper lite med fingret
jag kan sjunga som Janis

mitt finger bär fantomkänslor
där det förut satt en smaragd
finns nu endast bitmärken kvar

abyssfärd med mina nävar knutna
på andra sidan Arktis
duvor, svalor och skräcködlor
lyfter mot solnedgången

myrra rökelse guld
faller ner från mina öppna händer mot mina fötter

Savannah tar ett danssteg
jag vill måla hela kroppen med henna

ena hjulet slår i marken
någon skriker
Åh herre gud vi dör
flykten får fast form
när materia fäster materia
och vi är vid liv en dag till
en fantastisk skapad dag till