när morgondimman slickar havets stiltje

andas jag

solens strålar stretar sig fram mellan kobbar och skär

då lever jag

när det enda som hörs är vågornas viskningar

känslan av klippans värme mot naken kropp

minuterna innan resten av världen vaknar

njuter jag som mest

och längar

efter nästa skärgårdsmorgon