jag måste få säga, att du har rätt. Hur du påkallar uppmärksamheten, med en vild aning, en röstbar certifikation med ett linjärt neukum. som stavas, och talas efter schiffrets exakthet. jag vill lova att dina ord lystras, med en mellanskillnad av sant stycke liv. formen för levandets villkor. ett kolslag där stenar vattnas, kanske genom en källa av bevuxna blomster, över forntidersgravar och skapelseliknande axiom. jag klär mig i källan, och tror att jag vattnas ur mun.

för det blänker.

is

genom speglar

på en vilsen yta

av rum

Nej. jag vet.

att underlåta stegens rytm, för en ny intervall. jag ryster glöden ur hymn, och bakar segt en vila. med vindens påstådda sval.

frön är skapelsens biakt

memografi är bildens vara

-

jag är törstig gud

och jag vet

att du tror på mig

så säg mej

finns det inget avstånd i skillnaden?

om hur vi byter färg med varandra

och låtsastror

under ett berg av grus. tag och gruvor. rasade själars korttidskommando.

ett schemalagt liv. ödens facit och de medelst lyckosamma

svält tär

och jag

finns här