I vårens tid
Mitt i vårbäckens sorlande
Ligger en slipad isbit
Slipad av vårens strömmande vatten
Slipad av smält is som strömmar
Om man så vill

Solen strålar på den
Den blixtrar i solskenet
Som i diamant
En rund bollformad, diamant

Men den har sin begränsade tid
Snart har vattnet sköljt bort den
Vatten som en gång var snö
Och is

Som minnet av människor
Det försvinner med tiden
Nya människor, nya minnen
Tiden som sliper ner minnet

Med dessa nya minnen
Nya människor
Förändelighet, lusten, glädjen, lyckan
Blir ny lust, ny glädje, ny lycka

Och kanske en del sorg
Men det är det vackra man minns
Som isbiten, blänkade i solen
Inte kylan som biter i skinnet…